Arbetsminnet och den översvämmade hjärnan

Föreläsning av professor Torkel Klingberg, som studerar hur hjärnan utvecklas under barndomen samt hur man kan träna upp kognitiva förmågor.

 

Del A: Informationsflödet med störningar, avbrott, multitasking etc.

ADT = attention deficit trait - den översvämmade hjärnan.

Del B: Arbetsminnet och simultanförmågan.

Del C: Hjärnans formbarhet och arbetsminnesträning.

Del D: Arbetsminnesträning och andra exempel

Del E: Vad samhället kräver av vårt

arbetsminne idag och vad vi kan göra åt det.

Har du förmågan att se igenom ett beteende?

”Man vill bli älskad, 

i brist därpå beundrad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill inviga människorna någon slags känsla,

själen ryser för tomrummet

och vill kontakt till vad pris som helst”.

Hjalmar Söderberg, ur Doktor Glas år 1905

Mr Tourette och Pelle Sandstrak

Om att leva med Tourettes syndrom

Pelle om sina tics.

Om hur fel det kan bli när lärare inte
har förståelse för ett funktionshinder.

Pelle om sina tvångstankar.

Aspergers syndrom

Kort föreläsning om skolreform i formen av seriesamtal

Sir Ken Robinson har en PhD och har forskat kring drama och teater i undervisningen. Han är författare, föreläsare och en internationell rådgivare gällande utbildningsfrågor och fick 2003 titeln Sir för sina insatser för skolsystemet i Storbritannien.

Här kommer en 12-minuter filmsnutt ur en av hans föreläsningar, där han förklarar varför skolsystemet ser ut som det gör samt det paradigmskifte han upplever vi är mitt uppe i. Jag tycker att det han föreläser om även gäller det svenska skolsystemet och är väl värt att titta på.

Dessutom är detta en form av seriesamtal, för er som jag försökt förklara hur det kan gå till när man "ritpratar" i samtal med barn. I mitt fall blir det mest streckgubbar och jag är väl inte riktigt på samma nivå som tecknaren i den här filmsnutten.

Forskning kring det lilla barnets inlärning

Tekniska hjälpmedel för kommunikation

Introduktion av Proloquo2Go

Vocabulary I

Nu är ju bara frågan om programvaran finns på svenska?

http://www.proloquo2go.com/

Exempel på seriesamtal och sociala berättelser



Sociala berättelser

Vad är sociala berättelser?

Exempel på sociala berättelser

Här kommer några exempel på olika digitala sociala berättelser, men det går lika bra

att göra en liten bok eller annat material man skapat tillsammans med barnet.



Hope for Autism and Asperger´s syndrome

http://www.meettaylormorris.com/

The truth of my disorder - Living with ADD

Oppositional Defiant Disorder or Lacking cognitive skills?

Diskussion mellan Jordan B Peterson och Ross Greene angående

diagnosen trotssyndrom (ODD) och hur man bäst kan hjälpa barnen.

Kids do well if they can (del 1)

What´s your explanation? (del 2)

Being responsive (del 3)

Check your lenses (del 4)

Three options for solving problems (del 5)

Plan B (del 6)

Länkar för eleverna

Här kommer jag fylla på länkar som kollegor och elever delger mig eller som jag själv hittat på nätet. Länkarna leder till olika pedagogiska övningar och spel.


Blandade övningar
(För Smartboard??)
http://newserver.iboard.co.uk/player/index.htm
http://www.skolplus.se/
http://www.ictgames.com/resources.html
http://www.topmarks.co.uk/Interactive.aspx?cat=45
http://www.crickweb.co.uk/ks1numeracy.html
Webbmagistern har över 90 övningar inom de flesta ämnen.
http://www.webbmagistern.se/

Engelska

http://www.arcademicskillbuilders.com/

Träna glosor på ett roligt sätt. Fyll i dina glosor och välj sedan typ av ordspel.
http://spellic.com/swe/splash.html

http://www4.liber.se/glosmaskin/good_stuff_4/index.html
http://www4.liber.se/glosmaskin/good_stuff_5/index.html
http://www4.liber.se/glosmaskin/good_stuff_a/index.html

http://glosmaskin.liber.se/

Matematik
Träna multiplikationstabellerna.
http://www.haraldsserver.dyndns.org:8080/mult/
http://www.multiplication.com/flashgames/KnightFlight.htm
http://www.mattesmedjan.se/spel/multix.php


http://www.arcademicskillbuilders.com/
http://www.mattemastaren.se/

Övrigt

http://www.wordle.net/

Kids´ skills (Jag kan-metoden)

Jag kan-metoden är utarbetad av den finska psykologen och författaren Ben Furman. I boken "Barn är smarta - Jag kan-metoden för kreativ problemlösning" vänder han sig till föräldrar, men metoden kan mycket väl användas av pedagoger. Ben Furman har samma utgångspunkt som Ross Greene att ett beteende som vuxna kan uppleva som problemskapande handlar om att barnet ännu inte har lärt sig specifika färdigheter som han eller hon behöver för att t.ex. hantera en situation.

Ben Furman skriver att om barnet har problem så ska den vuxne fundera kring vad det är barnet behöver lära sig, d.v.s. förvandla "problemet" till en färdighet som barnet kan lära sig. Det är viktigt att en färdighet är något barnet ska börja göra, inte något barnet ska sluta med. Det är viktigt att man tillsammans med barnet kommer överens om vilken färdighet han ska lära sig och låta barnet delta i diskussionen. Furman skriver att barn ofta själva vet vilka förmågor som kan behöva förbättras.

Klicka på länken nedan för att få en kort powerpoint-introduktion av metoden.

http://www.kidsskills.org/svenska/jagkan-flash.html

Jag kan-metoden finns även som programvara för datorn. I filmklippet nedan går Ben Furman själv igenom jag kan-metoden. Man behöver inte ha datorprogrammet för att genomföra Jag kan-metoden, utan följa den gång som finns i hans bok "Barn är smarta".

http://www.kidsskills.org/bam/svenska/instructions/habits/habits1.htm

http://www.kidsskills.org/svenska/index.html

http://www.benfurman.com/

Collaborative Problem Solving

"Lives in the Balance" är en icke vinstdrivande organisation grundad av barnpsykologen Ross Greene, författare av "Explosiva barn", "Vilse i skolan" och initiativtagare och upphovsman till metoden och förhållningssättet "Collaborative Problem Solving (CPS) apporach".

"Lives in the Balance" har till uppgift att dels föra talan för barn med problemskapande beteende och dels att ge kostnadsfri webbaserad fortbildning för att öka förståelsen för hur man bättre kan hjälpa dessa barn på ett sätt som är mer medmänskligt, riktigt, konstruktivt och produktivt.

http://www.livesinthebalance.org/          

http://www.ccps.info/index.html

Think outside the box!

Straff hjälper inte bråkiga barn

(Delar ur artikel i DN)

"Straff hjälper inte bråkiga barn" av Malin Nordgren

Det är inte med auktoritär gränssättning utan med förståelse man kan hjälpa barn som har svårt att samspela socialt, menar den amerikanske barnpsykologen Ross Greene.

Det finns barn som blir utskällda mer än de flesta, både hemma och i skolan. Barn som har ett häftigt humör, svårt att klara motgångar och förändringar, och svårt att kontrollera sina impulser och utbrott. Barnpsykologen Ross Greene har ägnat många år åt att försöka hjälpa de barnen och deras familjer.

Att hjälpa "explosiva-oflexibla" barn att utveckla sina förmågor att reagera mer välanpassat på de krav som livet ställer är inte lätt, men det går, säger Ross Greene. Fast inte genom att "sätta gränser" och visa vem som bestämmer.

Ross Greene är chef för en avdelning vid Massachusetts General Hospital i Boston, USA och biträdande psykologiprofessor vid Harvard Medical School. Han har alltid tyckt om att jobba med barn, berättar han, och alltid intresserat sig för de "besvärliga" barnen, redan när han som ung arbetade som lägerledare. Som psykolog specialiserade han sig på adhd men började mer och mer ägna sig åt de allra "svåraste" barnen, med eller utan adhd.

De flesta vuxna vet att vredesutbrott hos en tvååring ofta är ett annat, om än för omgivningen jobbigt, sätt att säga "jag tycker inte om den här situationen" eller kanske helt enkelt "jag är hungrig". Men utbrott och "trotsighet" hos äldre barn tolkas gärna på ett annat sätt. Och trots god vilja hos både föräldrar, förskollärare och lärare blir resultatet ofta en utskällning. De vuxna vill "sätta gränser" eller också orkar de helt enkelt inte med situationen och tappar fattningen.

Även om vuxna i dag många gånger tänker att det på något vis är "synd om" bråkiga barn, betraktas deras beteende ofta som viljestyrt och manipulativt. Men för att kunna hjälpa barnen är det grundläggande att man förstår bakgrunden till svårigheterna, säger Ross Greene.

De flesta barn kommer ur trotsåldern för att de gradvis lär sig sådant som att uttrycka sina behov på ett mer effektivt sätt, att tåla frustration och "växla spår" när situationer ändrar sig och att lösa problem genom att tänka ut möjliga utvägar. Sådana förmågor är otroligt viktiga, hela dagarna är fyllda av situationer där de är nödvändiga. Men det finns barn som inte utvecklar förmågorna till flexibilitet och tolerans för frustration i samma takt som andra.

Gemensamt för många barn med olika svårigheter av den här typen är problem med vissa hjärnfunktioner, framför allt i frontalloberna, som styr exempelvis förmågan att skifta från en idé eller situation till en annan, att planera, lösa problem och kontrollera impulser. Med detta följer ofta problem med social kontakt och kommunikation - bristerna kan också innebära sämre självinsikt och dålig insikt om hur det egna beteendet påverkar andra människor.

En av de positiva sakerna med forskningen kring det här är att vi kan komma ifrån standardförklaringar till att barn gör sådant vi inte gillar, säger Ross Greene. Man kan jämföra med synnedsättning. De flesta av oss utgår inte från att människor som ser dåligt ofta låtsas ha svårigheter för att de ska få uppmärksamhet och vi är glada att inte ögonläkarna säger "jag tror att du kan se bättre om du bara vill". Precis som ögonläkare brukar göra rekommenderar jag att man ska undersöka och försöka förstå problemet och sedan använda en behandling som gör livet lättare och passar de individuella behoven.

Ross Greene har arbetat fram en behandlingsmodell som han menar minskar frustrationen, antalet vredesutbrott och bråk och samtidigt hjälper barnen att utveckla de förmågor de brister i. Lite skämtsamt säger han att vuxna får fungera som "surrogat-frontallober".
Ross Greens metod innebär bland annat att man lär sig att förutse konfliktsituationer och förebygger dem. Man måste också prioritera - många konflikter handlar om prestige och är onödiga. Det viktigaste är att hjälpa barnet att vara lugnt och sansat när det är frustrerat, så att barnet kan hantera sina känslor och tänka klart, och att sedan hjälpa barnet att självt tänka igenom saken och hitta lösningar. Barnet blir också hjälpt av att man visar att man förstår svårigheterna.

Trots att kunskaper om bakgrunden till sådana här svårigheter funnits länge, är det få behandlingsmetoder som verkligen tar hänsyn till det, menar Ross Greene. I USA är det vanligt med beteendeinriktade förhållningssätt där barnen får belöningar respektive "straff", men då hjälper man inte barnen lika mycket med grundproblemen, säger han.
Skolan är lika viktig som föräldrarna när det gäller att hjälpa de "explosiva" barnen. Och lärare och föräldrar måste samarbeta.

Flera utvärderingar av behandlingsmodellen har visat att den fungerar bra, men det behövs fler och större studier, säger Ross Greene. Nu används modellen i bland annat skolor i Massachusetts, med goda resultat. Både "explosiva" barn och andra barn har nytta av den.
Skolan är alldeles för inriktad på lärandet, när den borde bry sig mest om socialt samspel. Det är det som skapar de största problemen för elever, och när det fungerar bättre kommer lärandet på köpet. Klasskamraterna betyder lika mycket som de vuxna. Skolan måste arbeta aktivt för att skapa en stark gemenskap mellan eleverna, en stämning där man accepterar och tolererar olikheter och att olika personer behöver hjälp med olika saker. Ett gemensamt klassmöte varje dag redan från början, där man diskuterar problem och där elever får berätta om sig själva, är en bra grund.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/straff-hjalper-inte-brakiga-barn